Så slät som ett ägg
Lektion tjugosex
Hej fru Svensson,
Hej fru Svensson,
Vår son Jona har ofta en kal skalle. Även på vintern.
Det beror inte på att hans hår inte växer. Tvärtom.
Det beror på att vi rakar hans hår. Med en hårklippningsmaskin.
Hans hår är då högst en centimeter långt. Millimeterprecis.
Om vi låter hans hår växa, snurrar han med pekfingret. Mitt på hjässan.
Om vi låter det fortsätta, blir han snart munk.
Om vi rakar bort det, gör han inte det. Enkelt, eller hur?
En gång i månaden sätter jag herr Jona i stolen.
Jag sätter den svarta frisörkappan på Jona.
Jag sätter den vita kardborrebandet runt hans hals.
Jag sprutar Eau de Cologne på mina händer och torkar det på hans äppelkinder.
Sedan tar jag tondeusen och klipper bort hans blonda hår.
Jona ler. En hög med hår ligger på golvet.
Jona springer till spegeln. Han beundrar sin runda huvud.
Igår hade jag klippt Jona igen. Allt var snyggt.
Men idag gick det fel. Hans lillebror hade tagit sminket.
Vi ropade på Jona. Han skulle vara försiktig.
Då blev vi chockade.
Han hade använt min rakhyvel för att göra en negativ tuppkam på sitt huvud.
En bred landsväg från pannan till nacken. Krokig och sned.
Ja, vad ska man göra då? Jag höll på att steka ägg, smöret var redan smält.
Agnes tog fram rakapparaten igen. Jona ropade: ”Nej, inte rakad!”
”För sent”, sa Agnes. ”Det här ser inte bra ut heller.”
Äggen fräste i pannan. Rakapparaten surrade på Jonas huvud.
Barnen vid matbordet skrattade. Jona grät tyst.
När de stekta äggen låg på allas tallrikar kom Jona gående.
Han hade ett slätt, glänsande huvud. Precis som äggulan på hans tallrik.
Jag frågade hans syster: ”Vad tycker du om Jonas huvud?”
”Inte snyggt”, sa hon.
Jag frågade de andra. ”Inte snyggt”, ”fult”, ”ser dumt ut”.
Mamma satte en mössa på Jona. ”Så där, ha den på huvudet de närmaste två veckorna.”
Alla började äta. Jona skulle inte göra om det.
Åtminstone inte en tredje gång.


