Lektion trettioett Hej fröken Svensson, Konstigt. När jag lär mig svenska måste jag definiera allt så specifikt. När jag ligger på sängen säger jag ”på sängen”, men när jag går och lägger mig säger jag ”i sängen”. Vad är då den avgörande faktorn? Hur trött jag är, materialet i täcket, rumstemperaturen, om jag har täcke eller inte, eller sängens sammansättning? Ja, ni tänker säkert: ”Vad är det med dig?”, men det är jag som blir konstigt tittad på om jag talar fel svenska, inte ni. Om ni talar konstig svenska kommer ni undan med det. Titta, när jag ligger på sängen säger jag ”på sängen”, inte ”i sängen”. Det har att göra med längden på min tupplur. Men jag tror att om jag ligger länge ”på sängen” blir jag kall, men jag kommer aldrig ”i sängen” om jag inte drar lakanet över mig. Det har plötsligt ingenting att göra med längden på min tupplur, utan med lakanet. Vi går alltså från tidslängd till material. Men när jag ligger på sängen, med ett lakan, avgör ett enda lakan skillnaden mellan PÅ och I. Och det tycker jag är så konstigt. Föreställ dig ett hus med en betongdörr. Med en stor metallkula kan jag slå sönder den dörren på trettio kast. Jag behöver alltså en stor kran med kula och råstyrka för att komma in. Det är skillnaden mellan ”utanför” och ”inuti”. Det är en stor förändring, tycker du inte? Men om jag ligger på sängen och min fru lägger ett tunt bomullslakan över mig, blir jag plötsligt befordrad från att bara vara ”på” sängen till det mycket mer definitiva ”i sängen” – jag har alltså, inte genom att ta bort något, utan genom att lägga till något, passerat en barriär. Det kan ju inte vara rätt. Är det då graden av min trötthet? Om jag behöver vila en stund ligger jag på sängen, men om jag är helt utmattad ligger jag i sängen. Det kan naturligtvis inte heller stämma, för var går gränsen för min trötthet? Jag kan till exempel läsa en särskilt tråkig bok och somna, men det kan ändå bli en kort tupplur, så att jag vaknar inom en kvart. Det är svårt att ändra status från ”i sängen” till ”på sängen” beroende på hur länge man sover, och... ibland sover man inte ens. Kan man då aldrig ligga vaken ”i sängen”? Jag trodde det. Så min trötthetsnivå är inte heller avgörande. Är det då materialet i täcket? Ett enkelt lakan gör ingen skillnad, men ett ulltäcke med överkast gör det? Det kan vara så, men då blir det hela väldigt komplicerat, för då måste man först definiera vad en säng egentligen består av. Enligt min mening är en säng inte bara en träram, en madrass, ett lakan, ett täcke och en kudde. Det är summan av alla dessa saker. Titta, om jag smörjer en smörgås och lägger en köttbit ovanpå smörgåsen är det en smörgås, men om jag lägger köttbiten precis i mitten av smörgåsen är det en hamburgare. Det handlar alltså om var jag, som köttbit, ligger. Ligger jag ovanpå, smörgås, på sängen. Ligger jag mitt på, hamburgare, i sängen. Det handlar alltså inte om vad mer som ligger på smörgåsen, vare sig tomat, sallad, gurka, sås etc. Om du ser sängen som en helhet, ligger du alltid på sängen när du ligger på sängen. Oavsett om du ligger i sängen eller helt ovanpå den. Om du svävar någonstans mellan golvet och taket ligger du på sängen. I sängen är enligt min mening när du har uppfyllt alla ovanstående krav. Det är alltså en sorts prov. Först efter en lyckad natts sömn och tillräckligt varm täckning har du klarat provet och kan säga: ”Jag har legat i sängen.” Det tycker jag är rättvist mot dig, sängen, sängkläderna och hela det svenska språket.
Lektion tjugonio Hej fröken Svensson, Det blir kallare ute och därför får vi möss i huset. Agnes gick in i köket i veckan, en mus sprang iväg och Agnes sprang ut ur köket. Sedan sprang Agnes in i vardagsrummet och pekade mot köket. Jag sprang upp ur min fåtölj, in i köket och satte upp en fälla. Det är en mans uppgift efter sexton års äktenskap. För sexton år sedan kunde jag fånga Agnes, inte med en ostbit i en fälla, utan med en ring på hennes finger. Inte med en fälla i nacken, utan med en kyss på kinden. Nu står hon på ett bord och jag sätter upp en fälla. Nästa morgon var det dags. Musfällan låg en meter längre bort. De här grejerna är starka. När de slår till bryter de varje musben i musens nacke, och som bonus visar den musen alla hörn av skafferiet. Det är en human fälla. Musen dör med jordnötssmör mellan tänderna. Jag kastade den döda musen bakom huset. Nästa dag var den uppäten. Det antog jag, för den låg inte kvar. Jag smorde på lite jordnötssmör på fällan igen och satte ut den på nytt. Agnes ville inte veta av den. Hon vill inte se några möss och det här är det bästa sättet att uppnå det. Nästa morgon var jag ensam hemma. Jag gick in i köket och hörde en musfälla skrapa. Jag öppnade dörren till skafferiet och såg att fällan hade gjort sitt jobb igen. Men musen verkade röra sig. Det kan vara en synvilla. En död mus kan fortfarande ha några ryckningar. Men musen fortsatte att röra sig. Jag tittade noga och såg att klämman bara hade träffat en del av musens hals. Det var en sorglig syn. Jag är inte hjärtlös och absolut ingen mördare. Om mössen skulle passera mitt hus skulle jag inte ens ha en musfälla. Ironiskt egentligen. En sådan mus vill inte dö alls. Den vill bara ha värme och jordnötssmör. Precis som mina fem barn, men eftersom frugan är rädd för skadedjur och vi helst inte vill ha bajs i havregrynen, sätter vi upp en fälla. Jag hör vad ni tänker. Varför fångar ni inte musen i en bur? Jo, för många år sedan arbetade jag hos en skadedjursbekämpare och vi sålde så kallade humana fällor. Det var en katastrof. En man bodde i Amsterdam och hade fångat en mus, släppt ut den utomhus och nästa dag satt samma mus i fällan igen. Han ringde och min chef sa: ”Doppa fällan i Amsterdams kanaler i en minut.” - ”Ja, men då dör den väl?” sa mannen. ”Ja, då dör den.” sa min chef, som efter att ha varit skadedjursbekämpare i tjugofem år inte hade någon empati kvar för gnagare. Förra året såg jag en förtvinad mus i en human fälla. De tyckte det var synd att döda en mus, så de satte upp en bur, men glömde bort den. Musen hade ätit upp två jordnötter och sin syster och sedan dött en långsam hungerdöd. Därför sätter vi upp en fälla. Det brukar fungera direkt och musen märker ingenting. Det kostar oss en tesked jordnötssmör per vecka, men med fem barn som alla älskar jordnötssmör köper vi litervis med jordnötssmör varje vecka. Och Agnes är nöjd. Hon vill inte se muskadavret. Det vill jag egentligen inte heller. Hon äcklas av det. Men jag märker att hon älskar mig mer för varje död mus, och det är det enda sättet att få bort henne från bordet. Åh ja, och för varje död mus donerar vi en fettkula till fågelpopulationen. På så sätt kan vi ha gott samvete.
